Frihet!
Den sista historieuppsatsen är nu färdig och inlämnad!!!
Det är helt otroligt. Jag är färdig med dem. Jag är klar. I min pärm sitter nu 32 stycken uppsatsen, färdigskrivna och klara. Vissa bättre än andra, vissa som jag minns med en smula glädje och vissa som jag helst inte vill se... Men de är där. Och nu är det över. Historieuppsatsernas Tid har lämnats till det förflutna. Härmed börjar den nya era, som hitintills är döpt till Post-uppsatsismen. Mitt liv har gått in i en ny fas.
Härom veckan pratade jag med en som gick ut IB förra året och som också läste historia. Jag frågade henne om det verkligen finns ett liv efter uppsatserna och hon svarade att det är svårt att tänka sig, men det gör det faktiskt. Livet går vidare, av någon underlig anledning.
Igår hade jag en firar-eftermiddag. Direkt efter skolan gick jag o underbara Linnéa (vad skulle jag göra utan dig i mitt liv?) till ett café och firade med varsinn Kaffe Latte med extra mycket julkryddor att vi härmed inte hade en uppsats till nästa vecka. Eller till veckan efter det. Eller till någon annan vecka. Senare på kvällen tog jag ett långt och härligt bad för att hela min kropp skulle få känna av lite lyx. (Visst pluggade jag en smula biologi i badkaret, men ändå...) och sedan tittade jag på DH och House samtidigt och åt en god blodgrape. Det blev kanske bara 2,5 timma plugg igår kväll, men jag är ändå glad att jag ägnade tiden åt mig själv istället. Det behövdes.
Idag blir det inte så mycket pluggande heller. Jag trodde att jag skulle plugga nu på morgonen, men se var jag sitter! Här och bloggar. Jaja. Det får vara så nu. Idag ska klassen till Strindbergsmuseet i Stockholm och vi kommer inte komma hem förrän 19.00, så det kommer bli en heldag i Stockholm. Mysigt! Jag hoppas på att hitta lite julklappar också, när jag ändå är ute. Men allra mest hoppas jag kunna smyga bort till Hötorget eller däromkring och få spana på några nobelpristagare.... Att vara med om en nobelmiddag är det största som finns enligt mig och det är få saker som gör mig avundsjuk, men det är faktiskt en av dem, Men det är inte jättefarligt avundsjuk, eftersom jag har inställningen till allting att "det där kommer jag också få göra i framtiden om jag jobbar tillräckligt hårt". (Snacka om Am. Dream inställning!). Med den inställningen vet jag att jag också en dag kommer att bli inbjuden till nobelmiddagen någon gång i mitt liv om jag bara "spelar mina kort rätt". Därför är jag inte värst avundsjuk, bara lite. Jag "vet" att jag också kommer få gå på den någon gång, det är bara att avvakta. Det är upp till mig och ingen annan att fixa så att jag blir inbjuden (ännu en Am. dream-tanke).
Men idag får jag nöja mig med att stå utanför huset och spionera på alla lyckligt lottade. Dock hoppas jag på en trevlig dag i staden med min underbara klass, och det tror jag också att jag kommer att få.
Det är helt otroligt. Jag är färdig med dem. Jag är klar. I min pärm sitter nu 32 stycken uppsatsen, färdigskrivna och klara. Vissa bättre än andra, vissa som jag minns med en smula glädje och vissa som jag helst inte vill se... Men de är där. Och nu är det över. Historieuppsatsernas Tid har lämnats till det förflutna. Härmed börjar den nya era, som hitintills är döpt till Post-uppsatsismen. Mitt liv har gått in i en ny fas.
Härom veckan pratade jag med en som gick ut IB förra året och som också läste historia. Jag frågade henne om det verkligen finns ett liv efter uppsatserna och hon svarade att det är svårt att tänka sig, men det gör det faktiskt. Livet går vidare, av någon underlig anledning.
Igår hade jag en firar-eftermiddag. Direkt efter skolan gick jag o underbara Linnéa (vad skulle jag göra utan dig i mitt liv?) till ett café och firade med varsinn Kaffe Latte med extra mycket julkryddor att vi härmed inte hade en uppsats till nästa vecka. Eller till veckan efter det. Eller till någon annan vecka. Senare på kvällen tog jag ett långt och härligt bad för att hela min kropp skulle få känna av lite lyx. (Visst pluggade jag en smula biologi i badkaret, men ändå...) och sedan tittade jag på DH och House samtidigt och åt en god blodgrape. Det blev kanske bara 2,5 timma plugg igår kväll, men jag är ändå glad att jag ägnade tiden åt mig själv istället. Det behövdes.
Idag blir det inte så mycket pluggande heller. Jag trodde att jag skulle plugga nu på morgonen, men se var jag sitter! Här och bloggar. Jaja. Det får vara så nu. Idag ska klassen till Strindbergsmuseet i Stockholm och vi kommer inte komma hem förrän 19.00, så det kommer bli en heldag i Stockholm. Mysigt! Jag hoppas på att hitta lite julklappar också, när jag ändå är ute. Men allra mest hoppas jag kunna smyga bort till Hötorget eller däromkring och få spana på några nobelpristagare.... Att vara med om en nobelmiddag är det största som finns enligt mig och det är få saker som gör mig avundsjuk, men det är faktiskt en av dem, Men det är inte jättefarligt avundsjuk, eftersom jag har inställningen till allting att "det där kommer jag också få göra i framtiden om jag jobbar tillräckligt hårt". (Snacka om Am. Dream inställning!). Med den inställningen vet jag att jag också en dag kommer att bli inbjuden till nobelmiddagen någon gång i mitt liv om jag bara "spelar mina kort rätt". Därför är jag inte värst avundsjuk, bara lite. Jag "vet" att jag också kommer få gå på den någon gång, det är bara att avvakta. Det är upp till mig och ingen annan att fixa så att jag blir inbjuden (ännu en Am. dream-tanke).
Men idag får jag nöja mig med att stå utanför huset och spionera på alla lyckligt lottade. Dock hoppas jag på en trevlig dag i staden med min underbara klass, och det tror jag också att jag kommer att få.
Kommentarer
Trackback
