nerina

I eftermiddags var två av mina bästa vänner här för att testa min nya fina soda-maker maskin och säga allt till varandra som vi borde ha sagt i julas.

Vi har haft ett märkligt förhållande, det senaste året. Det har verkligen gått upp och ner vi har ömsesidigt dragit ner varandra och inte klarat av att lyfta upp varandra igen från det hål som vi dragit ner varandra i. Ja, märkligt har det varit.

Detta samtal, som vi då skulle ha haft i julas då jag febrilt försökte maila mina känslor till en av dessa två men aldrig lyckades hitta rätt sätt att uttrycka allting på, blev försenat pga många omständigheter. Allt från att jag, som sagt, inte kunde klä mina känslor i ord till att vi aldrig hittade en lugn stund till att en av oss inte alls var redo för att prata. Därför har det blivit som det har blivit.

Vi har inte alls varit ovänner. Inte ett dugg. Vi har bara gått varandra på nerverna, sagt saker som den andra har blivit mycket ledsen för, varit för självcentrerade för att kunna se någon annan, gjort avståndstagningar och "krockat" med våra extremt stora viljor. Det har inte varit lätt.

Men just idag var vi alla redo att reda ut allting. Äntligen hade vi kommit till sans med oss själva och våra tankar till den grad att det gick att föra en diskussion kring vårt känsloliv. Vi har vuxit extremt mycket tillsammans (man gör det av IB) och tyvärr måste jag väl säga att vi på vissa plan har växt isär om man jämför vad vi har nu med vad vi hade i Pre-IB. Ingen av oss är riktigt samma personer och trots att jag har andra bästa vänner som jag har vuxit och utvecklats bredvid i över 12 år är detta en annan sak. I den relationen är vi alla så stabila i oss själva och vi intar näst intill samma rollen som vi började med för tolv år sedan. Men denna utveckling, med dessa vänner som jag endast kännt i två år, är en annan sak som inte var lika lätt att hålla stabil. Troligtvis beror det på blandningen av våra personligheter.

Muren mellan oss är borta men Någonting annat är kvar. Detta Någonting sitter inte imellan oss utan snarare runt oss och jag tror att det har någonting att göra med våra meningskiljaktigheter. Vi lever i två olika världar, två motsatta universum och det är faktiskt det som jag tror är svårt att komma ifrån. Vi hade någonting i Pre-IB. Någonting som gjorde att vi kunde komma överrens. Vad var det?

Trots detta är det fortfarande två av mina bästa vänner, två av de människor som känner mig bäst, två av de människor som jag vill hålla kontakten med tills vi alla sitter där på ett ålderdomshem.

Två av de människor som betyder mest för mig i mitt liv.