Det magiska Florens
Florens - staden dit mina drömmar ideligen för mig tillbaka. Dessa storslagna bygnader som vilar på en tusenårig grund och stoltserar med sin visdom om stadslivets reformationer och människosinnets ständiga förändring och utveckling. När jag satte min fot i staden förtrollade den mig, jag drogs med av dess livslust och charm. Jag blev tjusad intill hänförelse och har ännu inte kunnat skaka av mig detta. Florens, du ska inte behöva vänta länge - snart kommer jag igen, var så säker.
Ena sidan på domkyrkan i Florens. Den var så stor att det var omöjligt att fota hela kyrkan på en gång.
Florens... jag måste bara få skriva det igen. Av fascination för det vackra ordet. Hör man inte på namnet hur vacker staden är? Jag som annars alltid tycker att vi ska kalla alla städer vad de heter på språket som talas i staden tycker precis tvärtom då det gäller Florens. På italienska heter den Firenze. Usch fy, säger jag. Nej, italienarna får lära om. Florens eller möjligen Florence som på engelska ska det vara. Men denna otroligt stad, vad är nu så otroligt med den? Det är det som jag har svårt att säga, då jag bara var där i 1,5 timme för vi fick lov att skynda vidare sedan, men med tanke på alla världsberömda genier som kommer från staden så är det inte så svårt att gissa dess betydelse. Eller vad säga som konstnärerna Michelangelo och Donatello, för att inte tala om det italienska språkets fader, Dante Aligheri som skrev Divina Commedia? Jag stod där utanför hans hus, Dantes alltså. Det är ett museum idag men det var tyvärr stängt. Men jag har stått där, utanför hans hur, på de kullerstenar som han så ofta säkert sprang fram och tillbaka på när han var på ärenden i staden. En helt fantastisk känsla.
En bit av det hus som Dante levde i.
Dante på torget i Verona där han fick en fristad av de styrande i stadsstaten då han var på flykt ifrån Florens. Dante blickar här ner på huset som var dåtidens kommunalhus med en bekymrad blick - han var inte nöjd med vad härskarklassen gjorde åt folket i staden.
I efterhand, men fortfarande under förtrollning, vet jag inte riktigt om det var att just Florens var så fantastiskt eller om det var att det var den första av dessa storslagna städer som vi besökte. Varför är just Florens så speciell, då Verona också fick mig att tappa andan? Atmosfären, vill jag svara men vet inte om det är sant eller om det är Nina under förtrollelse som talar. Därför kommer denna stad att ständigt hägra i mitt minne som en oas i öknen tills nästa gång jag kommer dit och får uppleva makten från mina drömmars stad.
Ena sidan på domkyrkan i Florens. Den var så stor att det var omöjligt att fota hela kyrkan på en gång.
Florens... jag måste bara få skriva det igen. Av fascination för det vackra ordet. Hör man inte på namnet hur vacker staden är? Jag som annars alltid tycker att vi ska kalla alla städer vad de heter på språket som talas i staden tycker precis tvärtom då det gäller Florens. På italienska heter den Firenze. Usch fy, säger jag. Nej, italienarna får lära om. Florens eller möjligen Florence som på engelska ska det vara. Men denna otroligt stad, vad är nu så otroligt med den? Det är det som jag har svårt att säga, då jag bara var där i 1,5 timme för vi fick lov att skynda vidare sedan, men med tanke på alla världsberömda genier som kommer från staden så är det inte så svårt att gissa dess betydelse. Eller vad säga som konstnärerna Michelangelo och Donatello, för att inte tala om det italienska språkets fader, Dante Aligheri som skrev Divina Commedia? Jag stod där utanför hans hus, Dantes alltså. Det är ett museum idag men det var tyvärr stängt. Men jag har stått där, utanför hans hur, på de kullerstenar som han så ofta säkert sprang fram och tillbaka på när han var på ärenden i staden. En helt fantastisk känsla.
En bit av det hus som Dante levde i.
Dante på torget i Verona där han fick en fristad av de styrande i stadsstaten då han var på flykt ifrån Florens. Dante blickar här ner på huset som var dåtidens kommunalhus med en bekymrad blick - han var inte nöjd med vad härskarklassen gjorde åt folket i staden.
I efterhand, men fortfarande under förtrollning, vet jag inte riktigt om det var att just Florens var så fantastiskt eller om det var att det var den första av dessa storslagna städer som vi besökte. Varför är just Florens så speciell, då Verona också fick mig att tappa andan? Atmosfären, vill jag svara men vet inte om det är sant eller om det är Nina under förtrollelse som talar. Därför kommer denna stad att ständigt hägra i mitt minne som en oas i öknen tills nästa gång jag kommer dit och får uppleva makten från mina drömmars stad.
Kommentarer
Trackback
