nerina

Idag har jag varit riktigt, riktigt glad. Trodde att sommaren skulle bli långtråkig, men tvärtom verkar den bli den bästa sommaren hitintills! Först Spanien i tre veckor (will be awesome...) och sedan fick jag precis veta idag att jag ska få jobb på folkpartiet Umeå fram tills valet! Hur glad är jag inte för det? Jag har förvandlats till en självlysande solstråle! Äntligen, äntligen ett bevis på att de uppskattar vad jag gör. Att få tillbringa augusti i Umeå med att kampanja, kan det bli bättre? Solbrun och snygg kommer jag också självklart att vara, efter att ha pluggat spanska på stranden i Spanien... Åh, det här kommer att bli underbart.

Börjar kunna kontrollera det som stör mina tankar just nu. Tyvärr vet jag ju att det enbart är en kortvarig lösning, jag måste komma på något bättre till resten... av mitt liv. Undrar när sådant här försvinner? Om någonsin? Det måste det. Annars blir det en drastisk lösning. Som är skära ut främre hjärnhalvan så att alla känslor försvinner och kvar är bara den kloka och rationella delen av hjärnan. Vore perfekt.

Har fortfarande svårt att inse att jag inte ska vara i Umeå efter september i höst. Begår jag mitt livs misstag då också? Men trivs jag inte i Uppsala kommer jag ju tillbaka. Så jag borde inte ta så hårt på det, och det är inte jätefarligt heller. Många hade nog mått dåligt över att inte veta vad som händer i höst, men jag är ganska lugn. Tänker knappt på det, faktiskt. Skolarbete är (som vanligt) långt ner på prioriteringslistan när det gäller mig. Särskilt nu om jag ska ha ett betalt jobb i höst... I love it!

Idag mår jag väldigt bra. Jag har fått mitt drömjobb, det är snart idreveckan och jag ska tillbringa tre veckor på en sandstrand i Spanien. Livet är underbart!

Så, du har varit en tid hemma och snart är det dags att åka till Idre. Än så länge måste jag säga att det fungerar bra, jag har i alla fall inte blivit tokig. Det blir nog precis lagom, att åka strax. Nu har jag varit hemma och sett det här. Dags att dra vidare.

Har funderingar om jag står inför ett livsavgörande beslut och väljer fel. Vet inte vad som är rätt. Vet inte om det spelar någon roll, hur jag än väljer. Det är nog faktiskt egentligen inte upp till mig. Men ändå tvekar jag. Hmmm.

Så, då var även denna termin till ända och jag befinner mig igen på den plats på jorden dit jag alltid återvänder för att inhämta lugn emellan mina äventyr. Är jag glad över att vara här? NEJ! Inte det minsta. Jag ville verkligen inte åka och jag har fortfarande inte kommit ner i varv så mycket att jag kan njuta av lugnet. Det är så många människor som jag tycker så mycket om som jag nu har lämnat, och flera stycken som jag inte kommer att se på över ett halvår. Vissa som jag troligtvis aldrig kommer att träffa igen. Jag saknar dem redan och vet inte hur jag ska stå ut, restan av mitt liv utan dem.

Ja, jag vet att jag överdriver. Jag har bara aldrig varit bra på det här med att säga hejdå. Jag klarar bara inte av det. Jag blir tokig av det. Det är verkligen inte min grej.

Men vad har jag egentligen att säga, det är ju jag som lämnar dem! Jag har väl ingen rätt att bete mig så här då eller ens gnälla? VAR KVAR DÅ, OM DET ÄR SÅ VIKTIGT FÖR DIG! Ja, just den här veckan kan jag inte förstå att det är jag själv som har bestämt mig för att flytta från Umeå, det är helt absurt. Men någonstans vet jag ju att det är rätt beslut. Jag kommer säkert hitta trevliga människor som jag vill umgås med på nästa ställe som jag flyttar till också, det är jag inte orolig för. Ändå gör det så ont att lämna vissa.

Vill inte ha sommarlov. Vill inte vara hemma. Vill sitta på stranden i Umeå tillsammans med klassen och faddrarna och dricka vin och tävla i femkamp, vill gå ut på Corona och dansa till bra musik, vill fika i Lindellhallen tillsammans med tjejerna, vill kampanja på gymnasieskolorna i Västerbotten tillsammans med hela LUF-gänget. VILL INTE VARA HEMMA.

Äsch, det är klart att det kommer att bli bra att vara hemma också. Ska bli kul att kunna träffa de vänner som bor i den mellersta delen av Sverige. Och nog behöver jag vila. Och jobba = tjäna pengar. Snart är det ju dessutom Idreveckan och därefter Spanienresan. Sedan är det ju bara några veckor jobb och sedan får jag åka upp till mitt Älskade Umeå och kampanja, så det blir nog bra. Det är bara jag som är gnällig.