Hemma
Gick till skolan idag och hade en hyfsat intressant föreläsning om frihandel. Sedan drog vi till EPP (Efter-Plugget-Party) där man köper öl/cider för 59kr och då ingår tacobuffé (ja, vi är studenter när man köper alkoholen och då ingår maten och inte tvärtom). Sedan blev det hem till Tina och alla fixade sig för att gå ut på en pub i stan. Jag kände mig helt off under hela tiden och tog det mycket kloka beslutet att gå hem när de andra drog till stan. Jag var ju helt slut redan innan, trots min lugna förmiddag.
Så nu sitter jag här i min lägenhet och känner mig en smula ensam trots att den är helt självvald. Funderingar över hösten börjar bli allt mer återkommande. Det ser ut som om det inte blir något universitet i England iaf. Men hur ska jag göra med allt annat?
Vissa dagar kan jag inte tänka mig att flytta. Men sedan hör jag alla som inte kommer att vara kvar här nästa år, och då känns det svårare att motivera varför jag vill vara kvar. Visst, jag har ansvarsbetungande poster som det vore tråkigt att lämna, men finns det inga att arbeta med/för så är det ingen idé. Jag vill absolut inte vara kvar här med tjejgänget enbart - never ever.
Jag har totalt tröttnat på tjejerna nu. Deras konversationer är urtjatiga, deras tankegångar trångsynta och deras handlingar barnsliga. Det roar mig inte längre att titta på dem. Sedan att deras beteende mot mig inte är det bästa gör att jag backar ännu mer. Jag behöver verkligen inte dem. Vill inte de att jag ska vara med så fine.
Just nu lutar det mycket åt Uppsala. Det känns som det rimligaste alternativet. Då kan jag ha kvar min post i utrikespolitiska arbetsgruppen och troligtvis få en styrelsepost i LUF Uppsala (det lät som om de hade lite brist). Samtidigt kan jag om ett tag kanske få en finare post i LUF:s kärna, medlem i förbundsstyrelsen är ju faktiskt något som jag siktar mot.
Att jag får lov att lämna folkpartiet i Umeå och Västerbotten känns tråkigt och jag kommer troligtvis inte att få samma möjlighet till en karriär inom kommunpolitiken igen, men samtidigt vet jag inte om Västerbotten är rätt ställe för mig att vara på. Å andra sidan är det Västerbotten som känns rätt just nu. Mycket mer rätt än Dalarna, Sörmland, Uppland eller Stockholm iaf. Men jag kanske ändrar mig.
Man kan undra varför jag skriver detta flum-inlägg. Det är faktiskt av två skäl. Det ena är att det får tankarna att klarna när man måste precisera i ord och det andra är att jag kommer att ha hemskt roligt nästa år när jag läser om mina förvirringar just nu. Jag började ju blogga våren i nian och då var hela bloggen full med mina tankar om framtiden på IB, om jag skulle lyckas att komma in. Sedan är det ju bara att följa hela tiden under IB när allt jag tänkte på var betygen och nu är det tillochmed efter det så att jag sitter här med full vetskap om vad mina betyg blev och funderar på hur mitt nästa år ska se ut. Jag vet att jag gör mig löjlig inför mig själv, men det finns faktiskt inget bättre sätt att se en utveckling på. Det vore så synd att glömma bort den förvirring som jag hade innan när jag väl har valt.
Som jag har sagt många gånger tidigare. Jag bloggar inte för andras skull, jag bloggar enbart för mig själv.
Så nu sitter jag här i min lägenhet och känner mig en smula ensam trots att den är helt självvald. Funderingar över hösten börjar bli allt mer återkommande. Det ser ut som om det inte blir något universitet i England iaf. Men hur ska jag göra med allt annat?
Vissa dagar kan jag inte tänka mig att flytta. Men sedan hör jag alla som inte kommer att vara kvar här nästa år, och då känns det svårare att motivera varför jag vill vara kvar. Visst, jag har ansvarsbetungande poster som det vore tråkigt att lämna, men finns det inga att arbeta med/för så är det ingen idé. Jag vill absolut inte vara kvar här med tjejgänget enbart - never ever.
Jag har totalt tröttnat på tjejerna nu. Deras konversationer är urtjatiga, deras tankegångar trångsynta och deras handlingar barnsliga. Det roar mig inte längre att titta på dem. Sedan att deras beteende mot mig inte är det bästa gör att jag backar ännu mer. Jag behöver verkligen inte dem. Vill inte de att jag ska vara med så fine.
Just nu lutar det mycket åt Uppsala. Det känns som det rimligaste alternativet. Då kan jag ha kvar min post i utrikespolitiska arbetsgruppen och troligtvis få en styrelsepost i LUF Uppsala (det lät som om de hade lite brist). Samtidigt kan jag om ett tag kanske få en finare post i LUF:s kärna, medlem i förbundsstyrelsen är ju faktiskt något som jag siktar mot.
Att jag får lov att lämna folkpartiet i Umeå och Västerbotten känns tråkigt och jag kommer troligtvis inte att få samma möjlighet till en karriär inom kommunpolitiken igen, men samtidigt vet jag inte om Västerbotten är rätt ställe för mig att vara på. Å andra sidan är det Västerbotten som känns rätt just nu. Mycket mer rätt än Dalarna, Sörmland, Uppland eller Stockholm iaf. Men jag kanske ändrar mig.
Man kan undra varför jag skriver detta flum-inlägg. Det är faktiskt av två skäl. Det ena är att det får tankarna att klarna när man måste precisera i ord och det andra är att jag kommer att ha hemskt roligt nästa år när jag läser om mina förvirringar just nu. Jag började ju blogga våren i nian och då var hela bloggen full med mina tankar om framtiden på IB, om jag skulle lyckas att komma in. Sedan är det ju bara att följa hela tiden under IB när allt jag tänkte på var betygen och nu är det tillochmed efter det så att jag sitter här med full vetskap om vad mina betyg blev och funderar på hur mitt nästa år ska se ut. Jag vet att jag gör mig löjlig inför mig själv, men det finns faktiskt inget bättre sätt att se en utveckling på. Det vore så synd att glömma bort den förvirring som jag hade innan när jag väl har valt.
Som jag har sagt många gånger tidigare. Jag bloggar inte för andras skull, jag bloggar enbart för mig själv.
Kommentarer
Trackback
