Livet ska inte genomgås, det ska genomlidas.
Jag vet att jag borde blogga som en galning just nu. Jag upplever massor varje dag. Från att jag går till jobbet halv 9 tills att jag slutar, ofta runt 21, lär jag mig nya saker hela tiden. Saker som jag om några år kommer ta för givet, men som nu är för första gången.
Till exempel att alla inom politikvärlden benämner alla som inte rör sig i politikvärlden för "medborgare". Det är så roligt! Det är som "mugglare" i Harry Potter. Man menar ingenting illa med det, men det är ett erkännande att de är av ett annat slag än en annan. "De röstande" liksom.
Jag går på möte i kommunhuset med alla alliansens oppositionsråd. Det härliga är att det vi bestämmer om är det som det står om i tidningarna dagen efter. Jag ser hur sossarna är avundsjuka på att vi i alliansen kan stå och skoja och skratta med varandra, något som är otänkbart för dem och deras allierade, de avskyr ju varandra. Roligt.
Jag försöker ihärdigt att förstå politikens mörka sidor. Ja, jag har jobbar 1,5 vecka men jag har redan sett en hel del. Det är oundvikligt. Det här är politikens natur. Om du får en chans, ta den utan omtanke för andra. Om du kan trycka ned någon - gör det. Annars är du snart den som blir nedtryckt. Pratade med en från lanstinget idag som sa att hon helst inte ville att unga människor skulle jobba inom politiken eftersom de kunde börja tro att hela världen fungerar på detta sätt. Hon har nog mycket rätt i det.
Politik är svårt. Är man inte med till 100% blir man utkastad. Men är man med 100% så finns alltid risken att man förlorar allt, försörjning, hem, livsstil, resdrömmar, allt. Det är ju pengar inblandat. Det måste det vara. Men om politiker då fastnar, jobbar sig till toppen, och sedan riskerar att bli utbytta, de blir nästan tokiga. Jobbet är deras allt. Är man riksdagsledamot ena dagen kan man ju inte gå till arbetsförmedlingen nästa dag. Det passar sig ju inte. Därför blir hela tillvaron så stressad, det är så mycket som står på spel. Man leker med liv på blodigt allvar.
Hur hård den här världen än är så måste jag säga att jag älskar den. Jag trivs otroligt bra med att vara tjänsteman och lära mig politiken från dess innersta kärna. Ja, man kan bli knivskuren i ryggen (stabbed in the back) vilken sekund som helst. Men är man bara en tillräckligt stabil person och har stabil familj och umgänge så tror jag att man klarar av kyla och blåsväder. Livet är inte till för att vara lätt att genomgå, det ska genomlidas.
Till exempel att alla inom politikvärlden benämner alla som inte rör sig i politikvärlden för "medborgare". Det är så roligt! Det är som "mugglare" i Harry Potter. Man menar ingenting illa med det, men det är ett erkännande att de är av ett annat slag än en annan. "De röstande" liksom.
Jag går på möte i kommunhuset med alla alliansens oppositionsråd. Det härliga är att det vi bestämmer om är det som det står om i tidningarna dagen efter. Jag ser hur sossarna är avundsjuka på att vi i alliansen kan stå och skoja och skratta med varandra, något som är otänkbart för dem och deras allierade, de avskyr ju varandra. Roligt.
Jag försöker ihärdigt att förstå politikens mörka sidor. Ja, jag har jobbar 1,5 vecka men jag har redan sett en hel del. Det är oundvikligt. Det här är politikens natur. Om du får en chans, ta den utan omtanke för andra. Om du kan trycka ned någon - gör det. Annars är du snart den som blir nedtryckt. Pratade med en från lanstinget idag som sa att hon helst inte ville att unga människor skulle jobba inom politiken eftersom de kunde börja tro att hela världen fungerar på detta sätt. Hon har nog mycket rätt i det.
Politik är svårt. Är man inte med till 100% blir man utkastad. Men är man med 100% så finns alltid risken att man förlorar allt, försörjning, hem, livsstil, resdrömmar, allt. Det är ju pengar inblandat. Det måste det vara. Men om politiker då fastnar, jobbar sig till toppen, och sedan riskerar att bli utbytta, de blir nästan tokiga. Jobbet är deras allt. Är man riksdagsledamot ena dagen kan man ju inte gå till arbetsförmedlingen nästa dag. Det passar sig ju inte. Därför blir hela tillvaron så stressad, det är så mycket som står på spel. Man leker med liv på blodigt allvar.
Hur hård den här världen än är så måste jag säga att jag älskar den. Jag trivs otroligt bra med att vara tjänsteman och lära mig politiken från dess innersta kärna. Ja, man kan bli knivskuren i ryggen (stabbed in the back) vilken sekund som helst. Men är man bara en tillräckligt stabil person och har stabil familj och umgänge så tror jag att man klarar av kyla och blåsväder. Livet är inte till för att vara lätt att genomgå, det ska genomlidas.
Kommentarer
Trackback
