Maktstrukturer är förhållningssätt till varandra
Maktstrukturer.
Vad tänker man egentligen på när man hör det ordet? Politisk auktoritet? Chefen på jobbet? Läraren i klassrummet? Förhållandet mellan en själv och sin överman?
Men maktstrukturer är så mycket, mycket mer. Maktstrukturer finns i varje enskilt möte mellan två individer och vid varje gång dessa två möts testas denna struktur igen. Det är ett förhållningssätt till varandra, hur man hanterar andra människor. Naturlig hierarki.
Jag har länge haft en förmåga att se maktstrukturer på ett sätt som andra människor sällan gör. Andra bara lever automatiskt efter dem utan att reflektera över vad det är som påverkar dem att tycka en viss sak. Jag reflekterar ofta över maktstrukturer, men jag har ingen aning om vartifrån jag har fått förmågan att göra det. Om det är medfött, om jag omedvetet övat in det eller om jag enbart tillämpar logiskt tänkande.
Innan ett klassråd sista året på gymnasiet bestämde jag och en god vän att vi skulle ta upp en fråga med klassen. Vi visste redan innan att det fanns vissa som var för och andra som var emot vårt förslag. Klassrådet började och utan att jag hann stoppa henne räckte min kompis upp handen och lade fram förslaget. En annan tjej i klassen sa att det var ett dåligt förslag och därför röstades det ner. Efteråt tog jag min vän åt sidan och berättade varför hon hade handlat helt fel. Jag berättade för henne att vi hade en "dupoliserad" maktstruktur i vår klass, med två frontfigurer. Detta innebär att för att vinna ett förslag måste man få med sig åtminstonde den ena av dessa två. Just detta klassråd var den ena frontfiguren borta, och eftersom vi båda visste innan att den andra var emot oss, var det helt omöjligt för oss att vinns röster till vårt förslag.
Här måste jag förtydliga att vi hade världens bästa klass på gymnasiet och det försiggick ingen så tydlig herren-på-täppan-ordning som det så ofta gör i en mellanstadieklass. Dock anser jag att maktstrukturerna ändå finns, överallt. Vår gymnasieklass var inget extremfall, tvärtom var vi väldigt öppna och toleranta mot varandra. Det var bara att dessa två tjejer inte visste att deras energi påverkade helt de andra i rummet. Omedvetet.
När jag förklarat färdigt detta för min vän om vår klass maktstruktur och hur man går till väga för att få sin vilja igenom i en sådan så uttryckte hon det som att hon hade fått en omskakande insikt. Plötsligt såg hon också denna struktur som var så självklar för mig men som hon inte sett förut. Hon såg de två polerna som ständigt konfronterades eller sammanlänkande i olika beslut. Hon såg vikten av att ha med sig åtminstonde en av dessa när man lägger fram ett förslag. Hon fick syn på maktstrukturen.
Just nu upplever jag en liten maktstruktur-kris som är väl märkbar för andra personer också, de vet bara inte att det är just det som de känner. Detta gäller min nya post som ordförande i LUF och mina faddrar. Under nollningen var det de som visade mig runt, som berättade hur lärarna var, var som det var bäst att köpa lunch. Samma situation var det när tre av dem började i LUF, jag var fortfarande underställd dem i ålder, kön, längd och vetskap och skolan och Umeå. Sedan berättade Sabina lite häftigt att jag var nya ordföranden. Plötsligt fick maktstrukturen, vårt förhållningssätt till varandra, en förskjutning. Nu var det jag som skulle börja berätta saker för dem; om politik, om när och var vi ska ha nästa möte, osv. Efter lite fumlande i blindo av både mig och dem på mittlinjen har vi nu anpassat oss till våra nya positioner. De presenterar mig som "deras chef" inför andra. Naturligtvis mycket skämtsamt, men jag vet att det ändå är för att "testa ut gränserna". Hur vi numera ska förhålla oss till varandra. Jag svarar med att ge lite lättare "order" och visa att jag är en sådan som organiserar. Så att de ska få förtroende för mig och att de ska veta vilken sorts ledare jag kommer att vara.
Åh, jag har miljoner exempel på maktstrukturer och jag skulle kunna hålla på hur länge som helst att prata om dem. Ibland önskar jag mig vara lika ignorant som många andra, för det är lite återhållande att behöva känna av var makten ligger hela tiden. Å andra sidan tror jag att det är just detta karaktärsdrag som kommer att vara det absolut viktigaste karaktärsdraget för mig i politiken i framtiden. Eftersom jag alltid ser vem som har den reella makten kan jag också lättare förstå hur jag ska påverka just den personer att tycka så som jag tycker och därför få hela grupper att tycka likadant. Att se maktstrukturer är att inneha en viss makt; är det inte paradoxalt?
Vad tänker man egentligen på när man hör det ordet? Politisk auktoritet? Chefen på jobbet? Läraren i klassrummet? Förhållandet mellan en själv och sin överman?
Men maktstrukturer är så mycket, mycket mer. Maktstrukturer finns i varje enskilt möte mellan två individer och vid varje gång dessa två möts testas denna struktur igen. Det är ett förhållningssätt till varandra, hur man hanterar andra människor. Naturlig hierarki.
Jag har länge haft en förmåga att se maktstrukturer på ett sätt som andra människor sällan gör. Andra bara lever automatiskt efter dem utan att reflektera över vad det är som påverkar dem att tycka en viss sak. Jag reflekterar ofta över maktstrukturer, men jag har ingen aning om vartifrån jag har fått förmågan att göra det. Om det är medfött, om jag omedvetet övat in det eller om jag enbart tillämpar logiskt tänkande.
Innan ett klassråd sista året på gymnasiet bestämde jag och en god vän att vi skulle ta upp en fråga med klassen. Vi visste redan innan att det fanns vissa som var för och andra som var emot vårt förslag. Klassrådet började och utan att jag hann stoppa henne räckte min kompis upp handen och lade fram förslaget. En annan tjej i klassen sa att det var ett dåligt förslag och därför röstades det ner. Efteråt tog jag min vän åt sidan och berättade varför hon hade handlat helt fel. Jag berättade för henne att vi hade en "dupoliserad" maktstruktur i vår klass, med två frontfigurer. Detta innebär att för att vinna ett förslag måste man få med sig åtminstonde den ena av dessa två. Just detta klassråd var den ena frontfiguren borta, och eftersom vi båda visste innan att den andra var emot oss, var det helt omöjligt för oss att vinns röster till vårt förslag.
Här måste jag förtydliga att vi hade världens bästa klass på gymnasiet och det försiggick ingen så tydlig herren-på-täppan-ordning som det så ofta gör i en mellanstadieklass. Dock anser jag att maktstrukturerna ändå finns, överallt. Vår gymnasieklass var inget extremfall, tvärtom var vi väldigt öppna och toleranta mot varandra. Det var bara att dessa två tjejer inte visste att deras energi påverkade helt de andra i rummet. Omedvetet.
När jag förklarat färdigt detta för min vän om vår klass maktstruktur och hur man går till väga för att få sin vilja igenom i en sådan så uttryckte hon det som att hon hade fått en omskakande insikt. Plötsligt såg hon också denna struktur som var så självklar för mig men som hon inte sett förut. Hon såg de två polerna som ständigt konfronterades eller sammanlänkande i olika beslut. Hon såg vikten av att ha med sig åtminstonde en av dessa när man lägger fram ett förslag. Hon fick syn på maktstrukturen.
Just nu upplever jag en liten maktstruktur-kris som är väl märkbar för andra personer också, de vet bara inte att det är just det som de känner. Detta gäller min nya post som ordförande i LUF och mina faddrar. Under nollningen var det de som visade mig runt, som berättade hur lärarna var, var som det var bäst att köpa lunch. Samma situation var det när tre av dem började i LUF, jag var fortfarande underställd dem i ålder, kön, längd och vetskap och skolan och Umeå. Sedan berättade Sabina lite häftigt att jag var nya ordföranden. Plötsligt fick maktstrukturen, vårt förhållningssätt till varandra, en förskjutning. Nu var det jag som skulle börja berätta saker för dem; om politik, om när och var vi ska ha nästa möte, osv. Efter lite fumlande i blindo av både mig och dem på mittlinjen har vi nu anpassat oss till våra nya positioner. De presenterar mig som "deras chef" inför andra. Naturligtvis mycket skämtsamt, men jag vet att det ändå är för att "testa ut gränserna". Hur vi numera ska förhålla oss till varandra. Jag svarar med att ge lite lättare "order" och visa att jag är en sådan som organiserar. Så att de ska få förtroende för mig och att de ska veta vilken sorts ledare jag kommer att vara.
Åh, jag har miljoner exempel på maktstrukturer och jag skulle kunna hålla på hur länge som helst att prata om dem. Ibland önskar jag mig vara lika ignorant som många andra, för det är lite återhållande att behöva känna av var makten ligger hela tiden. Å andra sidan tror jag att det är just detta karaktärsdrag som kommer att vara det absolut viktigaste karaktärsdraget för mig i politiken i framtiden. Eftersom jag alltid ser vem som har den reella makten kan jag också lättare förstå hur jag ska påverka just den personer att tycka så som jag tycker och därför få hela grupper att tycka likadant. Att se maktstrukturer är att inneha en viss makt; är det inte paradoxalt?
Kommentarer
Trackback
