Andningshål
På ett par timmar känns livet som förbytt och man har börjat en nya fas. Denna fas kallas efter-tenta-fasen och varar fram tills imorgon kl. 10.00 då nästa kurs börjar och man går in i en ny före-tentan-fas.
Men just nu njuter jag för fullt av den här fasen. Det behöver jag verkligen. Även om jag inte var stressad inför den här tentan så var jag uppjagad och jag har pluggat mycket den senaste veckan. Men det kändes relativt bra, jag är nöjd. Det blev väl inte alla rätt på den här tentan heller, men det gör inte så mycket just nu. Bit för bit minskar min prestationsångest vilket är bra, jag behöver absolut inte ha prestationsångest för det här programmet. Troligtvis spelar det jag gör just nu ingen som helst roll för vad jag kommer kunna göra i framtiden.
Jag blir så förundrad varje gång jag tänker på hur många nya vänner som jag fått här uppe på rekordtid. Alla är jättetrevliga och vi har alltid så roligt tillsammans när vi hänger runt och hittar på äventyr. Det är en helt fantastisk känsla, jag som alltid har haft väldigt få vänner. Alltid några stycken väldigt nära, men aldrig någon stor mängd. Nu kryllar det av folk som jag kan kalla vänner! Det är jättehärligt. Dock finns ju tanken ofta i mitt bakhuvud att dessa människor inte är helt rätt för mig, de fungerar väldigt annorlunda än jag och har väldigt andra drömmar och mål. Men å andra sidan ska jag inte tillbringa resten av livet med dem, utan bara ett litet tag. Ett år eller så. Ett år av mitt liv kan jag verkligen ge till dessa nya vänner för att lära mig mer om hur "normala" ungdomar fungerar av idag. Jag behöver höra hur andra än de som har spenderat hela sin ungdomstid med att sitta med näsan i böcker ser på livet. Det är nyttigt att veta, om jag i framtiden får arbeta med det jag helst vill, politik.
Jag har också lärt mig massor om Norrland och hur livet här uppe är. Också otroligt nyttig kunskap att ha i framtiden. Varje dag lär jag mig något nytt om den Norrländska mentaliteten, dialekten, synen på livet, eller liknande. Och jag måste erkänna att jag trivs bra med livet här, frånsett två saker: att alla norrlänningar är fundamentala socialister. Så har det alltid varit och, ack, så kommer det troligtvis alltid att vara. Det är jätteviktigt att man är socialdemokrat här och jag har redan hört många exempel på människor som blivit utfrysta på sin arbetsplats för att de är borgerliga. Hur hemskt är inte det? Den andra saken är mörkret. Ja, det är faktiskt mörkare här uppe än i mellansverige. Det är precis början på november och ändå blir det kolsvart ute klockan fyra på eftermiddagen. När jag tar bilen hem från universitetet klockan tre måste jag ändra om ljuset på bilen från varselljus till halvljus för att se något. Mörker är inte kul. Jag klarar det här en vinter, men jag klarar det inte mer. Så är det bara.
Så, då var en fin liten uppdatering klar. Snart ska jag åka iväg till en kompis och där ett gäng tjejer ska träffar och fira att tentan är över. Dock involverar det inte alkohol ikväll, vi ska ju ändå på kursintroduktion kl. 10 imorgon.
Men just nu njuter jag för fullt av den här fasen. Det behöver jag verkligen. Även om jag inte var stressad inför den här tentan så var jag uppjagad och jag har pluggat mycket den senaste veckan. Men det kändes relativt bra, jag är nöjd. Det blev väl inte alla rätt på den här tentan heller, men det gör inte så mycket just nu. Bit för bit minskar min prestationsångest vilket är bra, jag behöver absolut inte ha prestationsångest för det här programmet. Troligtvis spelar det jag gör just nu ingen som helst roll för vad jag kommer kunna göra i framtiden.
Jag blir så förundrad varje gång jag tänker på hur många nya vänner som jag fått här uppe på rekordtid. Alla är jättetrevliga och vi har alltid så roligt tillsammans när vi hänger runt och hittar på äventyr. Det är en helt fantastisk känsla, jag som alltid har haft väldigt få vänner. Alltid några stycken väldigt nära, men aldrig någon stor mängd. Nu kryllar det av folk som jag kan kalla vänner! Det är jättehärligt. Dock finns ju tanken ofta i mitt bakhuvud att dessa människor inte är helt rätt för mig, de fungerar väldigt annorlunda än jag och har väldigt andra drömmar och mål. Men å andra sidan ska jag inte tillbringa resten av livet med dem, utan bara ett litet tag. Ett år eller så. Ett år av mitt liv kan jag verkligen ge till dessa nya vänner för att lära mig mer om hur "normala" ungdomar fungerar av idag. Jag behöver höra hur andra än de som har spenderat hela sin ungdomstid med att sitta med näsan i böcker ser på livet. Det är nyttigt att veta, om jag i framtiden får arbeta med det jag helst vill, politik.
Jag har också lärt mig massor om Norrland och hur livet här uppe är. Också otroligt nyttig kunskap att ha i framtiden. Varje dag lär jag mig något nytt om den Norrländska mentaliteten, dialekten, synen på livet, eller liknande. Och jag måste erkänna att jag trivs bra med livet här, frånsett två saker: att alla norrlänningar är fundamentala socialister. Så har det alltid varit och, ack, så kommer det troligtvis alltid att vara. Det är jätteviktigt att man är socialdemokrat här och jag har redan hört många exempel på människor som blivit utfrysta på sin arbetsplats för att de är borgerliga. Hur hemskt är inte det? Den andra saken är mörkret. Ja, det är faktiskt mörkare här uppe än i mellansverige. Det är precis början på november och ändå blir det kolsvart ute klockan fyra på eftermiddagen. När jag tar bilen hem från universitetet klockan tre måste jag ändra om ljuset på bilen från varselljus till halvljus för att se något. Mörker är inte kul. Jag klarar det här en vinter, men jag klarar det inte mer. Så är det bara.
Så, då var en fin liten uppdatering klar. Snart ska jag åka iväg till en kompis och där ett gäng tjejer ska träffar och fira att tentan är över. Dock involverar det inte alkohol ikväll, vi ska ju ändå på kursintroduktion kl. 10 imorgon.
Kommentarer
Trackback
