nerina

Sov större delen av gårdagen och har sovit länge idag med, och ändå hunnit med en förmiddagslur. Men nu känner jag att energin är påväg tillbaka och att jag kan börja existera igen. Om en timme är mamma här i Umeå och då börjar det verkliga flyttpackandet. Det blir skönt. Jag behöver lite förnyelse.

Är väldigt osäker på om jag verkligen ska plugga i höst. Just nu har jag verkligen ingen som helst lust med det. Jag är ung, jag vill upptäcka världen. Jag är trött på att plugga. Ingen motivation alls. Jag vill ut och lära mig saker praktiskt, på riktigt. Inte genom någon bok. Vi får se hur jag gör. Det känns skönt att bara vara 20 år, om jag tar ett sabbatsår kommer jag ju inte att bli för gammal för att plugga utan snarare mer i rätt ålder.

Trots allting så mår jag bra. Lite ångest inför tentan på fredag, men i övrigt, bra. Det är viktigt att påpeka, efter mitt förra inlägg. Tro inte att jag håller på att gå under, för det gör jag inte. Troligtvis är jag bara på väg att bli starkare.

Är numera hemma efter den märkligaste veckan i hela mitt liv. Vet inte ens vad jag ska berätta. Helt störd resa. Helt märkligt konstig. På alla sätt.


Jag har lärt mig en hel del. Om mig själv och om en annan kultur.

Jag har skämt ut mig en hel del.

Jag har gjort massor av saker som jag aldrig någonsin trott att jag skulle göra.

Jag har tappat bort min moral.

Jag vet inte vem jag är längre.


Hur går man vidare från sådant här? Om en vecka är skolan slut och det blir att bo hemma i Dalarna över sommaren. Livet går tillbaka till normalt. Kommer det någonsin att bli normalt igen? Vad är normalt? Var alla händelser under denna resa bara tillfälliga snedsteg eller är detta en utveckling, ska jag fortsätta min utveckling åt det här hållet eller ska jag låtsas som att allting som hände inte hänt?

Tack o lov mår jag inte dåligt över det som hänt. Jag vet att jag egentligen borde, men jag gör det faktiskt inte. Ändå väntar jag på att jag ska vakna upp en natt och verkligen inse vad allt det här betyder och då sryta ihop totalt. Vi får se om det händer eller inte.

Skulle jag vilja ha den här resan ogjord? Vet inte än. För tidigt att säga. Det beror som sagt på hur utveklingen blir. Vi får se.

Men det blir nog bra igen, till slut. Det blir det nog för det mesta.



Jag vid floden som delar Moldavien med den självstyrande regionen Transnistrien där maffian regerar och laglöshet råder. Man såg pojkar bada på andra sidan och kvinnor som tog hand om djuren på bondgårdarna. Konstigt att stå och titta på dessa människor som varje dag lever i rädsla att någon ska komma och göra dem något ont under natten.



En bit av gänget när vi var på promenad till byn Slobolzia Duscas enda affär som låg i källaren nedanför baren.



På bussutflykt till en kloster som låg i en jättestor dalgång. Väldigt vackert.

Gick ut för att försöka ha kul en stund ikväll. Trots att jag inte skulle dricka något och trots att jag inte hade fixat mig. Det gick extremt dåligt. Kan vara för att jag var ute igår och fortfarande trött efter det. Det kunde ha varit en oförglömlig kväll, alla de rätta elementen fanns för det. Istället åkte jag hem, värmde på en kycklingklubba och lite potatissallad, gjorde en fusk-capuccino och pluggade lite nationalekonomi. Det smakade underbart och var jätteskönt. Man kan inte vara på topp varje kväll, så är det nog.

Börjar få ordning på mina känslor nu, vilket känns bra. Huvudet rensas. Jag får nya saker att tänka på. Jag aktiverar mig. Tänker på annat. Det är precis vad jag behöver och jag är stolt över mig själv att jag orkar ta mig ur tankarna, kasta dem åt sidan. Bevisa för mig själv än en gång att jag är en rationell människa, ingen känslostyrd. Precis som jag vill vara. Som jag måste vara, om jag ska lyckas åstadkomma det jag vill i en framtida karriär.

Jag har bokat in en trevlig resa i sommar också, vilket jag verkligen ser fram emot. Det kommer att bli underbart kul att få se något annat och lära sig massor av nya saker. Visst, det kostar en del, men det känns som jag hellre lever idag fullt ut än att jag har pengar över när jag är fyrtio. Det är beslutet om konsumtion idag eller imorgon och faktiskt väljer jag idag. Det är idag som jag är tjugo. Det är idag och de närmaste fem åren som jag verkligen ska göra allt som jag vill ha gjort i mitt liv, sedan kommer jag inte ha tid att tänka på mig själv mer.

Nej, jag har inte slutat att blogga. Jag har bara fått det ärofyllda uppdraget att med jämna mellanrum uppdatera LUF Västerbottens blogg (tilldelat av mig själv eftersom ingen annan gör det). Detta tar mycket av min blogg-energi och därför blir det lite mindre här. För den som är intresserad tycker jag att den kan gå in på www.lufvasterbotten.blogg.se och titta på bilderna från vår kårvalskampanj. Mycket fina bilder!

Så, vi har kårvalskampanjat. Nästan varje dag i flera timmar. Det har varit otroligt kul och jag har lärt mig massor. I fredags var det valvaka och vi fick 6% och 2 mandat i kårfullmäktige, vilket var lite mindre än förväntat, men vi är fortfarande relativt nöjda. Vi gjorde en bra början på kampanjandet, men moderaterna och centern slog oss allt de sista dagarna, och det var nog det som i slutändan avgjorde.

Dessa dagar efter valvakan har varit mobilisering av de olika partierna. Många koalitionsmöjligheter finns och det är spännande att se vart det slutar. Idag var vi på ett hemligt möte med ett av de andra partierna, om några dagar får vi nog veta om vi får sitta med i majoriteten eller om vi hamnar i opposition.

Jag lär mig mycket varje dag. Saker som jag kommer att ha nytta av i framtiden. Jag lär mig om hur partier fungerar, om vad förtroendeposter innebär. Jag lär mig förhandla, tänka kritiskt, se när andra ljuger. Det är underbart kul och upptar alldeles för mycket av min tid, energi och tankekraft just nu. Skolarbete? Nej! Jag vill börja jobba NU!