nerina

Någon som hört talas om Bahrain?

Bahrain?

Någon klocka som ringer?

Jag hade ingen aning om vad detta var för något så jag Wikipeidade det.

Bahrain (även Bahrein) är en östat belägen i Persiska viken med omkring 690 000 invånare. Landet består av 33 öar, varav den största, Bahrain, utgör ca 7/8 av landets totala yta och där även landets huvudstad Manama ligger. Bahrain har en maritim gräns mot Qatar och Saudiarabien.

Någon som nu känner igen detta ställe?

Varför jag plötsligt fick ett omåttligt stort intresse för Bahrain var helt enkelt för att det är mot denna plats på jorden som min extended essay just nu färdas för att där bedömas. Någonstans, kanske på en bananbåt vid kusten utanför Sauiarabien eller i ett expressflyg i Turkiet ligger min uppsats och väntar på att färdas vidare mot sin dom.

Visst har ni i alla fall hört att det mest utmärkande för Bahraianer ska vara deras otroliga snällhet och hur mycket de tycker om svenskar? Visst är det så? Det är i alla fall min stora förhoppning nu när mitt öde ligger i händerna på en kortväxt man i turban sittandes i sitt normadtält med sin kamel parkerad utanför och som förhoppningsvis har hört talas om landet USA då det är amerikansk kultur som min uppsats handlar om...

Nej, så förfärliga är väl inte mina fördomar, men jag hoppas ändå innerligt att fördomen om att de ska vara extra snälla är sann, för det vore mycket trevligt för min egen skull. 

Jag sätter mitt hopp och min förtröstan till dig, du turbanklädde man i fjärran österns Bahrain - landet dit jag sänder mina vänligaste tankar.

Jag har gjort mitt bästa för att inte tala om för alla hur jag mått idag då jag helst har velat glömma det helt. Det blir så verkligt om man ska prata om det. Men det har tyvärr inte fungerat, tydligen har det väl synts i min uppsyn och hörts i min röst. Jag ringde min lärare igår kväll och idag frågade hon mig hur jag egentligen mår då det i telefonen lät som om jag ringde från andra sidan avgrunden. Sedan drog hon mig till sig i världens bamsekram och sa att jag skulle släppa fram allt. Så där stod jag i lärarnas arbetsrum och grät medan hon vaggade mig fram och tillbaka. Ja, kort sagt, jag mår inte så bra just nu.

Du prestationsångest, gå härifrån! Du är icke önskad och din närvaro orsakar mig stor smärta. Sluta slå mig på smalbenen, sluta äta upp min själ. Låt mig vara ifred. Låt mig prestera det jag kan och vara nöjd. Låt mig slippa ha skam för att det inte går att prestera bättre. Du prestationsångest - jag ber dig - försvinn från mitt sjuka samvete!

Historialektionen idag. Frossa, svettattacker, spänningshuvudvärk, magont, hunger, illamående. Jag är stressad, stressad, stressad....hinner inte...blir inte bra...kan inte...för dålig...dålig...sämst....

Dock ljusning vid kvällen. Vändpunkt. Engelskalärarinnan sa att uppsatsen var fantastisk. Fantastisk, fantastisk, fantastisk.... Ljuv musik i ordet. Klingar som klockor i mina öron.

Jag klarade biologin, tydligen med bravur. Jag gjorde bra. Jag gjorde bra...bra...bra... (Betyder det att jag är bra? Är jag verkligen det, bra?)

Nej, alldeles för svårt ord att ha i munnen. Tungan snubblar över det, är rädd att forma något så otillgängligt. Känner inte igen formen, för länge sedan det användes. Bra...bra...bra. Nej, farligt. Så långt får man inte gå. Men gör man bra, är man bra då? Hur många  "gör" måste man ha för att få ett "är"?

Stressen minskad, men dock en klump i magen kvar. Den går dock att leva med. 10 veckor. Jag klarar det. Om tio veckor, då ska jag vara beredd. Ja, det ska jag. Då ska jag ha samlat tillräckligt många "gör" bra, så att jag med stolthet kan känna mig som en "är". Ja, det ska jag verkligen.

Tänk vad veckorna går! Det är läskigt att kolla i planeringen och se vad mycket som går att stryka, som numera är färdigt. Det är också läskigt att se allt som fortfarande ligger framför en...

Den här veckan har vi Mock-Exams. MOCK-EXAMS! Det ordet skulle skrämma ihjäl mig förra året, nu känns det inte så farligt. Jag tror faktiskt att den mänskliga hjärnan fungerar så med det mesta, att när man är mitt uppe i något så kan man inte riktigt se hur farligt det är, man har ingen helhelsbild. Därför kommer exams förhoppningsvis inte att kännas så farligt när man väl är mitt uppe i det, för då finns det ingen återvändo utan då gör man det bara.

Så idag har jag skrivit ekonomi och jag måste erkänna att det faktiskt kändes ganska bra. Jag tycker att jag gjorde en bra insats. Jag kom ihåg massor av definitioner vilket jag verkligen var förvånad över då jag trodde att jag inte kunde en enda. Nej, pennan flöt på för fullt och jag tyckte att jag lyckades lägga upp alla uppsatser bra, fick med många definitioner i inledningen som gjorde att jag inte behövde trampa vatten utan fick ett lätt tryck framåt i resten av uppsatsen.

Men det är ändå helt sjukt, paper 2, en timme. Tre frågor skall besvaras. Det betyder 20 minuter per fråga. Det gäller att skriva snabbt! Helt otroligt att man ska göra tre hela uppsatser på en timme. Paper 2 nästan likadant, två frågor på en timme. Ja, men det fungerar ju, det har jag ju märkt nu. Paper 3 i ekonomi skriver jag på torsdag.

Imorgon är det historia.... Gaah! Ja, lite nervös är jag. Hoppas, verkligen hoppas att det är precis som ekonomin att man kan mer än vad man tror innan... Usch, ja det blir spännande. Men jag ska satsa på att inte ta upp så mycket exempel utan diskutera den jag har grundligt istället då jag tror att Pauline uppskattar det mer. Massor av cross-references ska jag ha, bara jag kommer på några. Ja, det blir nog bra... tror jag.

På dessa kommersiella bloggar på blogg.se har de reklam om saker som det skrivs om, eller ofta förekommande teman, för att dra in mer pengar. Tidigare idag såg jag att de här på min blogg gjorde reklam för KBT-terapi mot panikångest. Borde jag se det som ett budskap från högre makter? Eller ska jag endast ta det som en vink att jag borde skriva om något mer roligt och uppiggande? hmmm.

***

Min kära väninna skrev i ett mail att hon saknade min cynism nu när vi är lediga från skolan och ca 20 mil isär. För några dagar sedan sa hon även att hon misstänkte att det var min cynism till allt och alla men speciellt till livet självt som gör att jag inte mår så bra. Jag, som tidigare enbart trott att allting jag är, både allt som bygger upp mig och allt som skadar mig, utstrålar ifrån min perfektionism, börjar sakteligen att tvivla. Kanske är min cynism med och spökar och kanske är det därför som jag har svårt att glädja mig åt saker - för att jag alltid tror att om allting är jättebra så kommer det ändå gå åt pipsvängen alldeles strax... Är jag dubbelt själv-destruktiv? hmmm.

***

Ibland undrar jag om jag sitter alldeles för fast i navelsträngen till min mor och om jag borde frigöra mig från den. Jag är extremt beroende av henne, det vet jag och jag förstår inte hur jag skulle kunna klara av någonting alls utan henne. Kanske är detta inte bra, kanske borde jag bli mer min egen? Göra en tonårsrevolt? Å andra sidan, få tonårsrevolter som jag har hört talas om har varit bra, de flesta har slutat med katastrof (eller är det bara jag som är cynisk igen?). Jag mår ju väldans bra av mín relation med min mor, är det då så farligt att ha den kvar? hmmm.

***

Mussolini, cellbiologi, inflationsteorier, Hitler, genetik... allting blandas till en salig soppa i mitt huvud just nu. Om några dagar är det mock exams, då gäller det att prestera. Allt jag har lärt mig inom historia, ekonomi och biologi har jag prov på då! Allt ska man kunna. Spännande.

Jag pluggar, det är det som jag gör just nu. Vilken omväxling! Det är ju inte det som jag har gjort de senaste åren också! Men det är ganska kul ändå, det är roligt att repetera, roligt att se vad man faktiskt fortfarande minns. Lite mindre tråkigt att inse vad man inte minns.

Och imorgon är det melodifestivalen! Nej, jag tycker inte att det är bra musik. Men det spelar ingen roll. Jag tycker ändå att vi ska utlysa melodifestivalen till nationell högtid, precis som jag tycker att vi ska göra med nobelldagen. På nobelldagen skulle man fira vetenskapen och den mänskliga utvecklingen. Under Melodifestivalen skulle man hylla all världens musik och dess glädjespridning.

Hela Leksand har i alla fall melodifestivalfeber. Men det beror ju på att vi ska ha en av deltävlingarna här, och därför annordnas ju världens "Vinterfestival" som de kallar det samtidigt. Massor av aktiviteter kommer det att vara runt om i samhället. Inför detta så har de t. ex. ställt upp världens största "räkneverk" på Hemköp som räknar ner dagar, timmar och sekunder tills att festivalen öppnas. Ja, nog är det en riktig yra i hela staden. LIte guligt.